Särskilda situationer # 2
Syftet verkade inte vara att tigga pengar eller göra reklam för något, utan bara att med en alternativ metod förflytta sig på Norwichs gator... Ackompanjerat av musik var det dessutom!
Arthur Shepherd
I dag är det en månad sedan vi flyttade till Cambridge och imorgon kommer jag ha klarat av första veckan på mitt nya jobb. När allt var som dystrast efter Shepreth-fiaskot gick både jag och syster på en job-hunting spree som tack och lov gav resultat snabbt. Signe började jobba två dagar efter att ha lämnat sitt CV på rätt ställe och jag blev kallad på två intervjuer vilka båda ledde till jobberbjudanden. Ett delikat problem kan tyckas, men det var hemskt att behöva välja!
Första intervjun gick väldigt bra fram tills jag blev ombedd försöka sälja en handväska tillsammans med ett par skor. Oförberedd som jag var måste min insats ha landat på ungefär samma nivå som exemplen på explicit dåliga säljförsök i slutet av Wolf of Wall Street, och bittert tyckte jag mig se mina chanser rida bort och försvinna i skymningen. Det andra stället som såg någon potential i mig föreslog att jag skulle börja först i maj och stanna i minst ett år, varpå jag svarade att det tyvärr inte var en möjlighet och att jag skulle behöva ett jobb snarast. Skickade mailet fullt övertygad om att mina chanser även där var sumpade, men uppenbarligen ville jobbgudarna annorlunda då jag från bägge håll ombads återkomma och sedan stod där med två erbjudanden.
Det rörde sig om två väldigt fina butiker i centrala Cambridge. Första stället som hörde av sig var en sko- och väskaffär med främst italienska och spanska grejer, modern framtoning, yngre personal och saftiga provisioner. Andra stället var en sekelgammal herrklädesbutik som drivits av samma familj sedan starten och verkligen har hållit fast vid traditioner, främst inriktat på klassiska kläder av hög kvalitet från England, Irland och Italien. Självklart var representanterna för bägge ställena oerhört sympatiska och helt okej med mina "villkor" för att göra valet ännu svårare, men slutligen bestämde jag mig för det senare då det skulle innebära mindre stress och en sammanhängande ledighet de fyra dagar i veckan jag inte kommer jobba (bor så pass nära Stansted att det vore oförlåtligt att inte utnyttja Ryan Air och resa kors och tvärs över Europa den närmaste tiden...)
Fick på allvar dåligt samvete gentemot det ställe jag tackade nej till och ännu mer när jag i veckan mottog ett brev där de önskade lycka till på nya jobbet (!), men jag trivs väldigt bra på herrklädesbutiken Arthur Shepherd som det blev. Jämfört med Shepreth Wildlife Park (stället som tyckte att vi inte kunde tillräckligt om engelsk kultur) är såväl lön som arbetstider och -uppgifter bättre, men framförallt är människorna en underbar skillnad. Förutom att de faktiskt hälsar och pratar med mig visar de både respekt och uppskattning för det jag gör, och istället för att enbart tvinga mig städa toaletter och diska sönder händerna är de måna om att jag trivs. Funderar starkt på att skriva till Shepreth och tacka för den vidriga upplevelsen då det verkligen gav motivation till att hitta nåt bättre...
Topp 4 särskilda situationer
Inte ens en månad har passerat och jag har redan tillräckligt med material för att sätta ihop detta inlägg (men vad är det med mig och listor egentligen?)
4.
Eftermiddag inne på stora köpcentrumet Grand Arcade. En kille, troligtvis på 16 år och av fransk börd, uppenbarar sig och jag blir tillfrågad om att deltaga i hans selfie. Självklart sumpar man inte en sådan chans - det är ju inte varje dag man får äran att vara med på bild med en total främling!
3.
Av alla ställen utspelar sig detta på ett bibliotek. En äldre kvinna sätter sig till rätta med hörlurar vid en av datorerna och börjar sjunga, ljudligt, länge och på fullt allvar. Naturligtvis har man sämsta platsen snett mittemot och kvinnan har full uppsikt över det pokeransikte jag inte lyckas upprätthålla. En sekund föreställer jag mig att vi är offer för en prankvideoinspelning, men nej, hon känns inte som prankstertypen. Troligen har hon bara lust att sjunga och struntar fullständigt i vad biblioteksfolket tycker om saken.
2.
Mitt på gatan, mitt bland alla människor, mitt på ljusa dagen. Ett gäng japaner står i samlad trupp utanför Poundland och i mitten står en far och en son. Eller rättare sagt, fadern håller i sonen, och över en brunn, för att hjälpa honom genomföra ett högst offentligt toalettbesök. Inget onice med det.
1.
Cambridge
Det har än en gång gått lång tid sedan jag bloggade sist, men denna gång är frånvaron kanske något mer berättigad (om än oförlåtligt långvarig). Men eftersom det inte är så kul med en blogg som endast handlar om hur sällan den uppdateras får detta inlägg tillägnas den senaste stora händelsen i mitt liv som också orsakat icke-bloggandet; en flytt utomlands!
Den 11e mars blev det tack vare min syster plötsligt aktuellt att flytta till England eller närmare bestämt Cambridge, en stad i ett land jag aldrig tidigare direkt drömt om att bosätta mig i. Men omständigheterna som tog form och ett växande behov att göra något nytt fick mig att haka på. Till en början hade vi ett jobb säkrat, trodde vi, men när vi efter ett hattande mellan olika hotell (inledningsvis på en stökig pub och avslutningsvis på ett stillsamt ombyggt ålderdomshem) äntligen fått tag i ett rum att hyra, visade vi oss inte vara lämpade för jobbet då vi inte kunde tillräckligt om engelsk kultur (och vad det innebar kommer alltid förbli en gåta). Lyckat. Nu består vår vardag av att leta nya jobb, shoppa mat och åka på dagslånga utflykter till pittoreska byar.
För att följa trenden i mina senaste inlägg och för att få upprättelse över min så kallade okunskap i engelsk kultur får det här bli en lista med saker jag noterat och lärt mig om det förenade kungariket än så länge:
- Folk är antingen sjukt trevliga eller sjukt otrevliga. Turligt nog är den förra kategorin i majoritet och förhållandet mellan främlingar ligger på en klart mer kamratlig nivå än i Sverige. Sedan finns naturligtvis även rötägg och de är ofta värre än de svenska artfränderna.
- En del mat och hushållsartiklar är extremt billiga - exempelvis tobleronen eller schwarzkopf-schampot som bara kostar 1 £ på poundland. Å andra sidan är priset för grönsaker betydligt högre än i Sverige, och utbudet mycket sämre.
- Antalet katter är anmärkningsvärt lågt.
- All snabb- och färdigmat verkar innehålla sötpotatis eller koriander (why god why).
- Det räcker inte med att köra på fel sida av vägen, ha egna enheter för vikt, avstånd och mynt eller tillämpa ett besynnerligt betygssystem, utan märken som Head & Shoulders och Lay's verkar helt sonika ha getts mer lämpliga, brittiska namn (Hair & Scalp och Walker's).
- Utbudet vegetarisk mat är kanske fem gånger större här och för att underlätta för oss vegetarianer ytterligare märks alla ätbara produkter med "suitable for vegetarians". Härligt!
Jag återkommer snart med roligare inlägg med bilder (pics or it didn't happen, liksom). Nu när situationen är stadgad och Internet tillgängligt kommer vistelsen snarare utgöra en källa till motivation och inte hindra mig från att blogga, men nu blir det sängen då jag är alldeles för trött och varm för att skriva mer. Natti!
Scarlett Johansson
Och bara för att nya vindar blåser över bloggen och detta är början på en ny era får det bli ett andra inlägg, så här inom loppet av en timme! Tyckte det kändes helt fel att den anonyma blondinen i förr-förr-förr-förra inlägget ännu inte fått ett ansikte här, trots att jag avslutade porträttet någon gång i maj 2012. Som rubriken förtäljer är Jane Doe i själva verket Scarlett Johansson.
Jag kommer att lägga upp fler av mina alster inom kort, men ärligt talat har jag knappt tecknat alls det senaste året, vilket är synd. Ska försöka ändra på det med, men tills dess kommer denna blogg fokusera mindre på pennor och mer på annat.
Igen
Jag har bestämt mig för att börja blogga... igen! Skrattretande, och jag orkar inte ens komma med en förklaring/ursäkt till varför jag nu verkar ha satt detta händelseförlopp i system. Det har hänt mycket sedan sist, än en gång, och jag har säkert förändrats en del. Har insett att jag nog tillämpar min perfektionism på det mesta, och istället för att se till att faktiskt göra något blir det inte av alls (eftersom jag vill ha det perfekt). Men framförallt beror mitt icke-bloggande troligen på att jag inte är typen som är tillräckligt rutinerad att skriva dagböcker. Det räcker inte med att göra ett årligt inlägg där andra gör en årsresumé.
Sedan förra inlägget för ganska exakt ett år sedan har jag bland annat hunnit jobba på bank, gå en kurs i webbutveckling, pluggat kulturjournalistik och mer italienska, blivit med pojkvän och från honom lärt mig lite mer grekiska (om än mest ömhetsbetygelser), varit på Skiathos och i England, förlorat vänner och fått nya... Och säkert en del annat. Jag vill ge bloggandet en chans till, om inte för att min vardag är särskilt spännande för utomstående att följa så för att ha en anledning till att fortsätta med skrivandet och för att bättre minnas händelser och perioder ur mitt liv. Hellre detta än dagboksskrivande, ändå.
Ett år senare...
Det har visst gått lite mer än ett år och tre veckor sedan mitt förra inlägg. Sorgligt! Redan tre veckor hade fått en bloggare att framstå som sjukt oseriös med sitt skrivande, men eftersom det nog inte hör till min natur att blogga egentligen och eftersom detta snarare än ett uppehåll var mer av ett abrupt uppbrott, får man se på det från den ljusa sidan och förundras över att jag ens tog upp bloggen igen! Så, bättre segt än aldrig. Vi får se hur länge detta bär.
Vad har hänt på sistone? Inte så mycket som jag skulle ha önskat kunna berätta, men drar en kort resumé med godbitarna. Ingen inbördes eller kronologisk ordning.
- Jag har läst ut en bok på italienska. Inte mycket för mänskligheten kan tyckas, men för mig var det en fin historia och ett stolt ögonblick!
- Jag har konverterat en internetvän till en irl-vän genom att åka på besök i det sydligaste Spanien och sedan släpa med stackarn till våra nordligare breddgrader. Denna människa är nu en av mina allra närmaste vänner och det känns som att vi har känt varandra hela livet.
- Med samma person har jag tänkt starta ett företag, även om det ligger lite på is just nu pga pissekonomin.
- Av ovan nämnda skäl har jag tvingats sätta mig in i en del bokföring och kontering och det är bland det ALLRA JÄVLA TRÅKIGASTE SOM FINNS! Beundrar ekonomer och människor som hanterar detta, för det suger ut din själ och livslust.
- Jag har skrivit klart min kandidatuppsats i arkeologi (Medelhavsmat: En jämförelse mellan antik och nutida kosthållning) och varit med på utgrävningar i Uppåkra, Nordens troligen största vikingatillhåll. Vi hittade djurben, brända korn och lera från bjälkar... Samt lite grejer från 1930-talet.
- Jag har insett hur äckligt falska och obehagliga de flesta människor är (låter som typisk facebookstatusuppdatering, men tyvärr har detta slagit mig och påverkat mig rätt mycket).
- Jag har varit arbetslös.
- Jag har börjat läsa kulturjournalistik och italienska på distans.
- Antalet videovisningar på min youtube har av någon anledning överstigit 1 miljon. Just nu ligger siffran på 1 438 223 :)
Det är nog bra att blogga lite mer sällan egentligen. När man hopar alla händelser så här framstår mitt liv som intressantare än om det varit utspätt under ett år, dessvärre...
Om språk
Något som jag verkligen finner intressant är språk. Dels vetenskapen kring språk; hur de har växt fram, var de talas, hur de är besläktade osv, dels språken i sig själva; för min del ligger spanska, italienska och grekiska mig närmast hjärtat. De två förra har jag haft möjlighet att studera i skolan och även delvis praktisera med vänner och bekanta, men jag behärskar dem verkligen inte så väl som jag skulle önska. Grekiska är jag dessvärre inte mer bekant med än att jag lyckats snappa upp alfabetet, men även detta är ett språk jag skulle vilja ta mig an på allvar någon dag.
Men anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att jag genom youtube har fått upp ögonen för polyglotta människor med fantastiska språkkunskaper, bland annat Luca från Italien som, förutom italienska, behärskar 9 andra språk: engelska, franska, spanska, tyska, holländska, svenska, ryska, portugisiska och kinesiska. Och för tillfället håller han på att lära sig japanska och rumänska... SJUKT! Knappt 30 år gammal, och han kan fler språk än de flesta människor ens skulle drömma om att lära sig...
Men anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att jag genom youtube har fått upp ögonen för polyglotta människor med fantastiska språkkunskaper, bland annat Luca från Italien som, förutom italienska, behärskar 9 andra språk: engelska, franska, spanska, tyska, holländska, svenska, ryska, portugisiska och kinesiska. Och för tillfället håller han på att lära sig japanska och rumänska... SJUKT! Knappt 30 år gammal, och han kan fler språk än de flesta människor ens skulle drömma om att lära sig...
Jag kan inte mer än instämma i att varje språk är en själ och utgör nyckeln till en egen kultur, en hel värld. Att vara så begåvad som denne kille måste innebära fantastiska möjligheter till att lära känna olika människor och kulturer lite närmare - uppleva världen lite mer... Luca skriver mer om flerspråkighet och språkinlärning på thepolyglotdream.com, och här nedan är ett av hans äldre klipp där han pratar på åtta olika språk. Titta, och låt dig fascineras och inspireras
Bara att sätta igång med språkstudierna då...
Kan ju börja med att försöka lära mig engelska fullt ut
...
:(
Guess who...
Mitt senaste projekt. Ber om ursäkt för kass kvalitet, men har ännu inte fixat skannern så var tvungen att ta bilden med mobilen (som ändå har fler pixlar än min uråldriga kamera... -.-)
Det jag har lärt mig av det här projektet är att blont hår med mörk utväxt är bland det mest enerverande att försöka sig på att teckna! Man kan liksom inte göra streck hej vilt utan måste lämna vita ytor som ska likna hårstrån... Suck.
Vill ge bilden en ljus/nästan skinande framtoning som passar det oskuldsfulla
ansiktet, med bara vissa mörkare detaljer (ögon, läppar, skuggade partier) :)
Ryss
Har haft en produktiv dag i dag; joggat, gymmat och påbörjat ett nytt porträtt. Allt bra, bortsett från uteblivet plugg. Eftersom skannern av någon anledning har slutat funka får jag lösa det på annat sätt och lägga in en bild senare... Men slänger upp ett "gammalt" porträtt så länge; gjorde det med endast hård blyerts (HB som mjukast) för att få den att påminna om ett gammalt fotografi, typ. Föreställer en någon gång, någonstans fängslad ryss med intressanta tatueringar! Vet inte riktigt varför jag fascineras av tatueringskultur i ryska fängelser, men The Mark of Cain är i alla fall en dokumentär i ämnet värd att ses. Referensbilden är samma som i detta inlägg.
Varje tatuering berättar något om personens liv; i synnerhet
vilka brott han har begått
Body study
Några exempel på hur det kan se ut när jag skissar och gör semi-realistiska figurer på fri hand. Tycker egentligen att det är roligast att teckna fritt, men måste verkligen bli bättre på anatomi - särskilt manlig. Av någon anledning är det alltid lättare att teckna tjejer..! Beundrar personer som har talangen att kunna teckna karaktärer och som med bara några enkla streck får dem att kännas levande, uttrycksfulla och naturliga (inte i meningen att de måste vara realistiska). Ett bra exempel är stilen i disneyfilmerna innan de blev animerade; har inte uppmärk- sammat detta förrän på senare tid men teckningarna är verkligen skickligt gjorda! Kommer att blogga om fler och liknande exempel senare, men här har ni alltså några frihandsskisser av mig. Nedan ett par enkla ansikten.
Io non ho paura
Har spenderat hela helgen i Lund och Malmö, fått upp kontakten med en vän jag inte sett på flera år och haft filmkväll hos en annan (eller nej, kvällen bestod till hälften av film, hälften av att försöka sätta upp en jäkla skum bäddsoffa. Slutade med ett konstigt mellanläge så man varken kunde sitta eller ligga i den). Men det var väldigt mysigt, och vi såg en av mina favoritfilmer; italienska Io non ho Paura.
En sådan fin film som verkligen förmedlar känsla och stämning i fattig syditaliensk landsbygd, genom fantastiska bilder och underbar musik. Men samtidigt med en väldigt mörk och obehaglig handling (delvis baserad på verkliga händelser)... Även om jag gillar boken mer, var filmen klart över förväntan och jag rekommen- derar den verkligen! Hela finns upplagd på youtube, så passa på att se den;
HEYYEYAAEYAAAEYAEYAA
Äntligen äntligen ÄNTLIGEN är jag klar med en uppgift som har hängt över mig sedan jag stack till Cuba!!!!! Tog med mig en hel jäkla bok på 1 kg men lyckades bara läsa sammanlagt 24 sidor. På flygresan dit. Så har nu på tre dagar gjort det jag missat under tre veckor (eller nä, en månad, hade nån vidrig förkylning ett tag efter att jag kom hem också). Men efter att ha skrivit om hur det sanna vetandet ligger i att erinra sig om det själen skådat i idévärlden innan födseln och inte i att med sinnena förnimma ting ur denna kroppsliga värld då resultatet av en växelverkan mellan föremålet och sinnesorganet är icke-kunskap och bara mening, känns det som att jag vet lite mindre och fattar lite sämre än jag gjorde innan denna helg...
Imorgon behöver jag terapi efter att ha utsatts för filosofi, så ska ge mig ut på en löptur, ta ett bad och tecka. En dag ledigt, sedan är det bara att sätta igång med nästa uppgift... Och jag vet inte varför jag fortsätter blogga om detta, det tråkigaste man kan skriva om typ? Aja, nu sängen...
Gillar indianer :)
En stilig inkaherre jag började teckna på i veckan och som jag ännu inte har hunnit slutföra, om jag nu orkar göra det. Fick bara lust att teckna lite och prova en "grövre" stil som kändes passande för detta ansikte... Har inte lagt någon större energi på det hela, men eftersom det var ett tag sedan jag bloggade om tecknande kan jag lika gärna ladda upp den! Kanske är kul om jag visar sådant jag gör vid sidan om vanliga porträtt också? :P
Historia är fascinerande
Angående förra inlägget; en bit av en dolk/spjutspets it is, woho! :D Med största sannolikhet skånsk, även om den möjligen också hade kunnat vara från Gotland (men har inget minne av att jag plockat något annat än fossiler där...) Spetsen är hur som helst från senneolitikum eller tidig bronsålder, vilket innebär att den är cirka 4000 år gammal = coolt. Vem har tillverkat den? Användes den som verktyg eller gravgåva, eller som vapen för att stabba någon?!
Gillar historia i allmänhet och antiken i synnerhet, så detta var en trevlig upptäckt. Men fick inte samma aha-upplevelse som när vi under föreläsningar har fått studera äkta (!) romerska mynt; då börjar man liksom fundera kring vem som för tusentals år sedan burit dem i sin hand eller ficka, vad denne köpt för dem och hur de har cirkulerat inom det romerska riket... Ahh. Samma mäktiga känsla när man handskas med minoiska keramiker som först nyligen grävts upp efter att ha legat gömda i jorden i 4000-5000 år - och senast varit i någon greks ägo...
Men men, tänkte inte fortsätta skriva om historia för evigt utan ville med detta inlägg bara knyta an min lilla upptäckt till ett föremål som min farfar kommit över. Visserligen inte lika gammalt, men förmodligen med en lika intressant historia... Som gammal militär var han med när man städade upp i Europa efter andra världskriget, och fick då tag i denna tyska hjälm. Hoppas nu inte någon tror att vi är nationalsocialistiska av oss; han behöll den helt enkelt för att han själv är intresserad av historia (jag är väl inte direkt någon krigsfantast, men det är nog annorlunda när man själv upplevt tiden i fråga...)
Gillar historia i allmänhet och antiken i synnerhet, så detta var en trevlig upptäckt. Men fick inte samma aha-upplevelse som när vi under föreläsningar har fått studera äkta (!) romerska mynt; då börjar man liksom fundera kring vem som för tusentals år sedan burit dem i sin hand eller ficka, vad denne köpt för dem och hur de har cirkulerat inom det romerska riket... Ahh. Samma mäktiga känsla när man handskas med minoiska keramiker som först nyligen grävts upp efter att ha legat gömda i jorden i 4000-5000 år - och senast varit i någon greks ägo...
Men men, tänkte inte fortsätta skriva om historia för evigt utan ville med detta inlägg bara knyta an min lilla upptäckt till ett föremål som min farfar kommit över. Visserligen inte lika gammalt, men förmodligen med en lika intressant historia... Som gammal militär var han med när man städade upp i Europa efter andra världskriget, och fick då tag i denna tyska hjälm. Hoppas nu inte någon tror att vi är nationalsocialistiska av oss; han behöll den helt enkelt för att han själv är intresserad av historia (jag är väl inte direkt någon krigsfantast, men det är nog annorlunda när man själv upplevt tiden i fråga...)
Nej, den brukar inte ligga framme, och verkligen inte i soffan :P
Fascinerande men samtidigt deprimerande att fundera över vem den kan ha tillhört, och vad denna person har upplevt och gått för öde till mötes...
